mitt klädesplagg tillverkas hos flera tillverkare, vem levererar vilken data

Ett pass, ansvar ligger hos tillverkaren

För ett kledningsplagg som tillkommer genom flera tillverkare — till exempel väving eller stickning hos den ena, färgning eller finishing hos den andra, tillverkning hos en tredje — finns det inte ett eget pass per tillverkare. Det finns ett digitalt produktpass per produkt, och ansvaret för att lämna det fullständigt och korrekt ligger hos den som enligt ESPR anses vara tillverkare: vanligtvis den part som marknadsför kledningsplagg under sitt namn eller märke. Den parten måste kunna spåra uppgifterna om tidigare steg i kedjan, och där ligger kärnan i den praktiska frågan för klädmärken och importörer.

För vem detta gäller och var gränsen går

Denna förklaring handlar om situationen då ett kledningsplagg bearbetas av olika företag i försörjningskedjan innan det säljs som slutprodukt — alltså inte om ett märke som själv designar och producerar i en fabrik. Skyldigheten att sammanställa och säkerställa passet vilar på tillverkaren enligt artikel 27 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781), och det är vanligtvis inte väven, färgningen eller konfektionsfabriken separat, utan den part som marknadsför slutprodukten under sitt namn. De andra aktörerna i kedjan — råvaruleverantör, väven, färgaren, konfektionsfabriken — har i sin tur en egen roll: artikel 38 i ESPR förpliktar aktörer i försörjningskedjan att göra relevant information om sin del av produkten tillgänglig för den som senare i kedjan måste sammanställa passet. Det handlar alltså inte om fyra separata pass, utan om fyra parter som var och en tillhandahåller en del av informationen för ett pass.

Detta handlar inte om frågan om vem som får utfärda vilket certifikat eller vem som är ansvarig för en brist i produkten — det är andra frågor med andra regler. Det handlar här specifikt om informationsflödet som behövs för att fylla i passet.

När detta blir relevant

Datumet då produktpasset för kläder blir obligatoriskt är ännu inte fastställt. ESPR är ramförordningen; för varje produktgrupp bestäms det i en delegerad handling när och för vilka produkter passet blir obligatoriskt, och vad en delegerad handling är och varför den är avgörande ännu inte publicerats för kläder. För kläder med åttio procent eller mer textilfiber förväntas denna handling först, men så länge den inte finns är det heller ingen laglig skyldighet att tillhandahålla passet. Till dess är det dock användbart att veta vilken part i en kedja av flera tillverkare senare måste tillhandahålla vilken information, så att informationsflödet inte först organiseras vid deadline.

Hur detta praktiskt löses

Den som låter ett kledningsplagg tillverkas av flera tillverkare börjar med att fastställa vem i den kedjan som är tillverkare i betydelsen enligt ESPR — vanligtvis den som har märket och marknadsför produkten. Den parten är ansvarig för det kompletta passet och måste därför hämta relevanta uppgifter från varje föregående led: materialsammansättning och ursprung från väveriet, använda tyger och processer från färgaren, och konfektionsuppgifter från sysalstorn. I praktiken är det användbart att för varje led bestämma vilka uppgifter som specifikt kan levereras därifrån — vilka uppgifter som efterfrågas från en leverantör av kläder och textil ger en utgångspunkt för detta, även när det gäller flera leverantörer samtidigt.

Eftersom informationen löper genom flera led är risken större att ett led inte levererar något eller inte levererar i tid än vid en enda tillverkare. Det är därför lämpligt att inte låta denna överenskommelse vara muntlig, utan att precisera vem som tillhandahåller vad och när; hur leverans av passuppgifter fastläggs i ett inköpskontrakt är ett logiskt nästa steg. Om en av aktörerna — exempelvis konfektionsfabriken utomlands — slutligen inte levererar uppgifterna är det en separat situation med en egen strategi, oberoende av frågan om vem i kedjan som ska leverera vilken del.

Den rättsliga grunden: artikel 27, 38 och 10 i ESPR

Artikel 27 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781) fastställer tillverkarens skyldigheter, bland annat att se till att det digitala produktpasset är närvarande och korrekt. Artikel 38 i samma förordning reglerar skyldigheterna för andra aktörer i leveranskedjan: de måste göra den information som krävs för passet tillgänglig för den part som senare i kedjan är ansvarig. Artikel 10 beskriver de innehållskrav som själva passet måste uppfylla, oavsett hur många parter som var inblandade i produktionen — passet förblir ett sammanhängande dokument per produkt, sammansatt från bidragen från de olika aktörerna.

Vad du kan göra nu

För ett plagg som tillverkas av flera tillverkare är det lämpligt att redan nu kartlägga vilken aktör som innehar vilken del av informationen, och att föra den diskussionen innan den delegerade handlingen för kläder publiceras. Den som är osäker på om sitt eget sortiment senare omfattas av skyldigheten kan först kontrollera det genom frågan om produktpasset gäller för det egna kläd- och textilsortimentet.

Vad detta baseras på

Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar för varje påstående; du behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Ett plagg kommer sällan från en enda adress. Tyget kommer från ett spinneri, väven färgas av ett annat företag, konfektionen utförs av en tredje part, och det märke som för plagget ut på marknaden ligger på ännu en annan adress. För produktpasset är det ingen teknisk detalj — det avgör vem som måste leverera vilken information och vem som är ansvarig för att helheten stämmer.

Tillverkaren förblir slutligen ansvarig

Artikel 27 i ESPR placerar skyldigheterna för produktpasset på tillverkaren. Det är den som för produkten ut på marknaden under sitt namn eller märke, även om tillverkaren själv aldrig har rört en nål. För ett företag med tio till hundra anställda betyder det vanligen att det märke eller den importör som sammanställer kollektionen är den part som måste se till att passet stämmer — inte fabriken som har klippt och sytt plagget. I praktiken förändras inte vem som utför sömarbetet, men väl vem som får räkningen om uppgifterna saknas eller är felaktiga.

Aktörer i leveranskedjan levererar, de överlåter inte

Artikel 38 i ESPR handlar om de parter som sitter före tillverkaren i kedjan: spinnerierna, väverier, färgerier, konfektionsateljer. De måste vidarebefordra den information som uppstår inom deras aktörsled till nästa part i kedjan — i slutändan kommer denna information till tillverkaren som måste sammanställa passet. För ett företag som arbetar med flera tillverkare betyder det att kedjan bara fungerar om varje aktör faktiskt vidarebefordrar sin del. En fabrik som inte registrerar fiberursprung räcker för att göra hela passet ofullständigt.

Passet måste utgöra ett sammanhängande dokument, oavsett antalet leverantörer

Artikel 10 i ESPR beskriver vad det digitala produktpasset måste uppfylla: det måste kopplas till en specifik produkt och den erforderliga informationen måste vara fullständig och korrekt. Denna artikel gör ingen åtskillnad beroende på hur många tillverkare som har arbetat med ett plagg. För ett företag med en spridd produktionskedja betyder det att det måste finnas någon som samlar alla delposter till ett pass per produkt — det är inte automatiskt fabriken som som sist sy in etiketten.

Där det går fel i praktiken

Ett antal situationer återkommer regelbundet i en spridd produktionskedja.

Konfektionsfabriken tror att tygleverantören redan har vidarebefordrat fiberuppgifterna, och vice versa. Båda parter utgår från att den andra löser det, och ingen kontrollerar det. Resultatet blir ett datahål som först upptäcks när passet redan ska sammansättas.

Två fabriker levererar motsägelsefull information om samma tygparti. Till exempel en annan fiberandel, eller ett annat ursprungsland för väven än för konfektionen. Utan en fastställd procedur för att signalera detta uppdagas motsägelsen först vid en kontroll.

En av fabrikerna i kedjan ersätts, men ingen anpassar de registrerade uppgifterna. Passet fortsätter att hänvisa till den gamla leverantören, medan produktionen redan sker någon annanstans.

Det görs ingen skillnad mellan landet där väven tillverkades och landet där konfektionen gjordes. Det verkar som en detalj, men det är precis den typ av fråga som tull eller tillsynsmyndigheter kan ställa; se även Måste jag ange tillverkningslandet i produktpasset? för hur dessa två förhåller sig till varandra.

Vid import från utanför EU antas den utländska fabriken redan känna till EU-reglerna och automatiskt följa dem. Det är ett antagande, ingen säkerhet — den part som för produkten in på EU-marknaden är fortfarande den som måste kunna visa att uppgifterna stämmer. Vad det specifikt innebär för import beskrivs på Vad betyder produktpasset om jag importerar kläder och textil från utanför EU?

Vad du kan dokumentera

I en kedja med flera tillverkare är det till hjälp att i förväg fastställa vem som levererar vad, i stället för att upptäcka det när passet ska sammansättas.

En översikt per produktionslinje över vilken fabrik som levererar vilken del — spinneri, väveri, färgning, konfektion — tillsammans med de uppgifter som hör till varje steg. Se Vilka data måste jag fråga min leverantör av kläder och textilier om? för en utgångspunkt per steg.
Avtalsbaserade avtal om leverans av uppgifter, helst redan inkluderat när samarbetet med varje fabrik inleds, inte i efterhand. Hur ett sådant avtal kan se ut beskrivs på Hur dokumenterar jag leveransen av passdata i mitt inköpskontrakt?
Ett fastställt sätt att kontrollera levererade uppgifter på inbördes motsägelser, särskilt när flera fabriker levererar uppgifter om samma material. Se Hur kontrollerar jag att min leverantörs data är korrekta?
Certifikat per fabrik, såsom GOTS eller OEKO-TEX, kopplat till den specifika delen av produktionen som de avser — inte till kledesplagget i sin helhet om certifieringen bara omfattar ett steg.
En procedur för ändringar, så att en fabriksbyte eller omställning av underleverantör också leder till en uppdatering av de registrerade uppgifterna, i stället för att passet hänvisar till en part som inte längre är med i kedjan.
En lista över kontaktpersoner per fabrik som är ansvariga för att tillhandahålla uppgifter, så att det finns en tydlig kontaktpunkt när information saknas — vad som ska göras om denna leverans uteblir beskrivs på Min leverantör levererar inte data — vad kan jag göra?

Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform handlar om. Vi känner inte till din situation. Om du är osäker på ditt eget fall rådfrågar du en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet.

Skrivet med AI baserat på källorna ovan, granskat av en människa den 2026-09-05. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får prioritet.