vilket straff kan jag få om jag inte har ett produktpass för mina kläder

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

ESPR (förordning (EU) 2024/1781) själv reglerar inte med en separat artikel vilken böta som gäller för vilken överträdelse — det överlåts åt medlemsstaterna. Det som är fastställt på europeisk nivå är det system enligt vilket marknadstillsynsmyndigheter kontrollerar produkter och ingriper: det anges i förordning (EU) 2019/1020. För produktpasset handlar det i praktiken om ett par skyldigheter som kan spela tillsammans.

Se till att produkten själv uppfyller kraven

Artikel 27 i ESPR fastställer att tillverkaren är ansvarig för produktens överensstämmelse med gällande miljökrav. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta att det inte bara räcker med att ett pass existerar, utan också att innehållet är korrekt. Ett pass med felaktig fibersammansättning eller saknad reparationsinformation är ur en tillsynsmyndighets perspektiv ett lika stort fel som en produkt utan pass. Vem exakt som är ansvarig för detta i värdekedjan beror på vilken roll ett företag spelar — se vem är ansvarig för produktpasset för kläder och textil.

Faktiskt hålla passet tillgängligt

Förordning (EU) 2019/1020 ger marknadstillsynsmyndigheter befogenheten att kontrollera om informationen som ska åtfölja en produkt också verkligen är tillgänglig. I praktiken betyder detta att en QR-kod som pekar på en död länk, eller ett pass som inte läses in efter ett serverfel, faller i samma kategori som ett helt saknat pass. För företag som arbetar med en extern part för hosting är det en punkt att uppmärksamma för att klargöra vem som är ansvarig om databäraren tillfälligt inte fungerar.

Ingen omvändelse eller försämring av den presenterade informationen

Artikel 40 i ESPR förbjuder metoder som syftar till att kringgå reglerna eller försämra en produkts prestanda jämfört med vad som testats och rapporterats. Detta rör situationer där ett företag skapar ett pass som avviker från produktens faktiska sammansättning eller egenskaper — till exempel för att en leverantör ändrar fibersammansättningen utan att detta uppdateras i passet. För ett medelstort företag innebär detta att passet inte är en engångsövning, utan något som utvecklas tillsammans med ändringar i produkten.

Medverka vid marknadstillsyn

Förordning (EU) 2019/1020 förpliktar ekonomiska aktörer att samarbeta med tillsynsmyndigheter, bland annat genom att tillhandahålla dokumentation som visar att en produkt är förenlig. För ett företag utan juridisk avdelning innebär detta framför allt att det måste finnas någon som vet var passets underliggande data kommer från och som kan svara när en tillsynsmyndighet frågar efter det.

Där det går fel i praktiken

Ett par situationer återkommer relativt ofta.

Ett klädesvarumärke säljer kläder under sitt eget namn som tillverkas av en extern tillverkare, och förutsätter att tillverkaren ordnar passet. Utan tydliga överenskommelser blir det oklart vem som tillhandahåller vilken del av data, och passet skapas inte eller blir för sent. Denna situation behandlas mer utförligt i jag säljer kläder och textilier under mitt eget varumärke — vilka skyldigheter får jag.

En importör hämtar kollektioner från en tillverkare utanför EU och antar att den utländska parten är ansvarig för passet, eftersom de tillverkade produkten. Inom ESPR-systemiken förskjuts ansvaret dock ofta till den som marknadsför produkten i EU. Vad detta konkret innebär beskrivs på min tillverkare är belägen utanför Europeiska unionen — vem ordnar produktpasset då.

En private label-kollektion sammanställs via flera mellanmän — en grossist, en importör, en varumärkeägare — och ingen känner sig till slut ägare av passet. Denna typ av fragmentering leder i praktiken till att passet helt enkelt inte skapas, medan alla trodde att någon annan gjorde det.

En onlinemarknadsplats erbjuder produkter från tredjepartssäljare utan att kontrollera om ett pass är närvarande, under antagandet att detta är enbart säljarens ansvar. Beroende på vilken roll marknadsplatsen spelar kan det ändå finnas en egen skyldighet här — se vad betyder produktpasset för mig om jag säljer kläder och textilier via en onlinemarknadsplats.

En distributör säljer lager som redan fanns i lagret innan skyldigheten trädde i kraft, utan att kontrollera om nya leveranser från samma leverantör faktiskt omfattas av skyldigheten. På så sätt uppstår en blandning av produkter med och utan pass inom ett sortiment, utan att det skedde medvetet.

Vad du kan dokumentera

För företag som vill ha kontroll över dessa skyldigheter är det praktiskt att dokumentera ett antal saker skriftligt:

• En fördelning av roller i kedjan — vem levererar vilka data för passet, och vem är slutansvarig för publicering. Detta är särskilt relevant för private label och vid samarbete med tillverkare utanför EU.
• En kontaktpunkt hos leverantören eller tillverkaren för det fall en tillsynsmyndighet frågar efter underliggande dokumentation.
• En procedur för produktförändringar — till exempel en justerad fibersammansättning — så att passet uppdateras och inte halkar efter den faktiska produktinformationen.
• En kontroll av QR-databäraren, särskilt vid användning av en extern hostingleverantör, så att ett tekniskt fel inte misstas för ett saknat pass.
• En översikt över vilka produkter i sortimentet som omfattas av skyldigheten och vilka som inte är det, så att äldre lager inte av misstag förväxlas med nya leveranser.

För den som ännu inte vet exakt vilken roll allt detta faller under — tillverkare, importör, distributör eller något däremellan — är det lämpligt att först fastställa det. Se härtill är jag importör eller tillverkare enligt ESPR och, för den som säljer vidare lager utan att själv producera, vilka skyldigheter har en distributör eller återförsäljare av kläder och textilier.