måste jag få min leverantör i utlandet kontrollerad för produktpasset

En obligatorisk revision förskrivs inte, men kontroll återstår nödvändig

Nej, en formell revision av den utländska leverantören är inte uppräknad i ESPR som en fristående skyldighet. Det som följer av förordningen är att den som för produkten in på EU-marknaden — ofta importören — är ansvarig för riktigheten av uppgifterna i produktpasset. Huruvida denna säkerhet erhålls genom en revision, ett certifikat, en stickprovskontroll eller någon annan form av kontroll föreskrivs inte. Förordningen ställer krav på resultatet: korrekta, fullständiga och tillgängliga uppgifter. Hur resultatet uppnås är upp till den som är ansvarig för passet.

För vem detta gäller, och för vad det inte gäller

Detta gäller i synnerhet vid import från utanför EU: den som importerar kläder eller textilier och först för dem in på den europeiska marknaden bär eget ansvar för riktigheten av passuppgifterna, även om dessa uppgifter ursprungligen kommer från en tillverkare i ett annat land. Detta följer av artikel 29 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781) om importörernas skyldigheter. Det som inte följer av detta är en föreskrivs form av kontroll såsom en revision på plats, en tredjepartskontroll eller ett fast kontrollprotokoll. Förordningen föreskriver ingen metod; den fastslår ansvar hos en part och lämnar genomförandet öppet. Det betyder också att en revision inte ger juridisk befrielse från ansvar — en revision är ett verktyg för att skaffa säkerhet, inte ett mål i sig med vilket ansvaret kan överlåtas.

Detta ämne berör dessutom artikel 39, som behandlar test-, mätnings- och beräkningsmetoder med vilka uppgifter i passet underbyggas. Dessa metoder måste vara tillförlitliga, korrekta och reproducerbara — men även här handlar det om uppgifternas kvalitet, inte om en föreskrivs kontrolleringsform hos leverantören.

Ännu inget fast datum, men en tydlig linje i arbetsprogram

Ett exakt datum då dessa skyldigheter för kläder och textilier träder i kraft är ännu inte fastslaget. Enligt arbetsprogrammet för ESPR 2025–2030 förväntas den delegerade handlingen för textil 2027, med kläder som till åttio procent eller mer består av textilfiber som första kategori. Till dess den delegerade handlingen publicerats gäller det för denna produktgrupp ännu ingen konkret skyldighet att ha ett produktpass, och därför inte heller någon konkret skyldighet kring kontroll av leverantörsuppgifter för det. Så snart det blir mer känt om hur en delegerad handling för textil blir genomförd exakt kommer det att fyllas i här. Det som redan är klart: ansvaret för korrekta uppgifter försvinner inte när datumet är fastslaget — det ansvaret gäller omedelbar då.

Hur detta hanteras i praktiken

De flesta företagare som stöter på detta börjar inte med en revision, utan med tydliga avtal. Ett logiskt första steg är att fastslå vilka uppgifter som exakt behövs och från vilken del av kedjan de måste komma — särskilt för ett plagg som tillverkas hos flera tillverkare, där garn, vävt material och konfektionering ibland kommer från olika parter. Därefter är det vanligt att fastslå vilka uppgifter exakt som begärs från leverantören, så att det inte uppstår missförstånd om vad som förväntas.

Därefter följer frågan hur denna leverans säkerställs. Många företag väljer att ta upp detta i inköpskontraktet, med avtal om vilka uppgifter, i vilken form och vid vilken tidpunkt som ska levereras — det kan läsas om de avtal som kan fastslås i ett inköpskontrakt. En revision kan vara del av ett sådant avtal, men är det inte per definition; ett bra kontrakt med tydliga leveransförpliktelser och kontrollpunkter kan mycket väl ge önskat resultat.

Oberoende av vad som är avtalsangivet är det försiktigt att själv pröva mottagna uppgifter för sannolikhet och överensstämmelse, till exempel genom att kontrollera om leverantörens uppgifter är korrekta. Befintliga certifikat, såsom GOTS eller OEKO-TEX, kan fungera som stödjande bevis; hur dessa kopplas till passet beskrivs under användningen av certifikat som bevis i produktpasset. Om en leverantör trots överenskommelser undanhåller data eller levererar dem ofullständigt, finns det en separat tillvagagångssätt tillgänglig för situationen där leverantören inte levererar data.

Detta baseras på: artikel 29, 39 och 40 i ESPR

Importörens ansvar för passuppgifternas korrekthet följer av artikel 29 i ESPR (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781). Artikel 39 ställer krav på de test-, mät- och beräkningsmetoder som ligger till grund för dessa uppgifter. Artikel 40 handlar om att förebygga omgång och försämring av prestanda, vilket berör tillförlitligheten hos den underliggande kedjan, utan att föreskriva en särskild kontrollform. Artikel 15 reglerar tullkontroller av det digitala produktpasset vid import, vilket är relevant för dem som importerar från utanför Europeiska unionen, men även denna artikel föreskriver ingen revision hos leverantören. Tillsammans visar dessa artiklar att förordningen fastställer ansvaret men lämnar vägen dit öppen.

Företag som redan arbetar med utländska leverantörer gör bäst i att börja med att dokumentera datakraven och införa tydliga leveransavtal i inköpskontraktet — det är grunden på vilken alla former av kontroll, revision eller inte, byggs vidare.

Vad detta baseras på

Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar för varje påstående; du behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

ESPR innehåller ingen separat artikel som talar om "revisions hos leverantörer". Vad förordningen däremot reglerar är att uppgifterna i produktpasset är korrekta och att den som marknadsför produkten — varumärke eller importör — är ansvarig för detta. Hur denna säkerhet åstadkommes är inte föreskrivet. En revision är således ett möjligt medel, inte en juridisk förpliktelse i sig.

Korrekta uppgifter

Artikel 39 i ESPR handlar om de test-, mät- och beräkningsmetoder som används för att visa att en produkt uppfyller kraven. Den artikeln säger inget om vem som kontrollerar leverantören, men den gör det klart att underliggande uppgifter måste vara spårbara och metodiskt underbyggda. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta i första hand att det måste finnas ett sätt att visa var en siffra eller påstående kommer ifrån — inte att det nödvändigtvis måste vara en revisor på plats.

Säkerställa att passet inte omgås eller töms

Artikel 40 fokuserar på att förebygga omgång och försämring av de prestanda som anges i passet. Det berör indirekt leverantörer: om en leverantör ändrar sammansättning eller process utan att meddela detta kan passet faktiskt bli felaktigt utan att varumärket märker det. I praktiken översätts detta till frågan om det finns en överenskommelse om att ändringar kommuniceras, och inte automatiskt till en revisionsskyldighet.

Import och tullkontroll

Artikel 15 handlar om tullkontroller av det digitala produktpasset vid import. För företag som importerar kläder och textilier från utanför EU innebär detta att tullen vid inresa kan kontrollera om passet är närvarande och tillgängligt. Det är en kontroll av slutresultatet — själva passet — inte av produktionsprocessen hos leverantören. Mer information om detta finns beskriven på sidan om vad produktpasset innebär vid import från utanför Europeiska unionen.

Importörens förpliktelser

Artikel 29 beskriver importörernas förpliktelser, bland annat att kontrollera om tillverkaren har upprättat den erforderliga informationen och om passet är närvarande. Det "kontrollerandet" är en aktiv roll: importören får inte bara anta att allt är i ordning utan måste kunna underbygga det. För ett importörerande företag av begränsad omfattning är detta ofta den mest konkreta anknytningspunkten: det måste finnas någon form av kontroll, men förordningen lämnar öppet om det är en dokumentkontroll, en stickprovskontroll eller en revision.

Där det går fel i praktiken

Passet betraktas som ett leverantörsproblem. Ett varumärke upprättar enkäten, skickar den till tillverkaren och förutsätter sedan att svaret är korrekt. Utan någon form av granskning är det oklart om leverantören har uppgivit rätt fibersammansättning, ursprung eller testresultat.

Certifikat tas över utan granskning. En leverantör skickar ett GOTS- eller OEKO-TEX-certifikat, och det kopieras ordagrant till passet utan att kontrollera om certifikatet fortfarande är giltigt eller faktiskt gäller för den levererade partien. På sidan om koppling av ett GOTS- eller OEKO-TEX-certifikat till passet finns information om vad som hjälper och inte hjälper.

Ändringar hos tillverkaren meddelas inte. En fabrik byter garnleverantör eller konfektionsplats, men meddelas detta inte eftersom det inte finns något avtal som förpliktar det. Passet fortsätter då att visa den gamla, inte längre korrekta, bilden.

Oklarheter uppstår mellan flera tillverkare om vem som levererar vad. När vävning, färgning och konfektionering utförs av olika parter är det inte alltid klart för varumärket vilken part som ska leverera vilken del av uppgifterna, och vem som därför ska ställas till svars vid ett fel. Detta utreds närmare på sidan om ett plagg som tillverkas av flera tillverkare.

Vid import upptäcks för sent att uppgifter saknas. En importör märker först vid tullkontrollen att passet inte är fullständigt, medan artikel 29 just kräver att detta kontrolleras i förväg.

Vad du kan dokumentera

En översikt över vilken leverantör som levererar vilken del av uppgifterna, särskilt för en produkt som framställs genom flera tillverkare — se frågan vem levererar vilka uppgifter vid flera tillverkare.
En fast lista över uppgifter som efterfrågas från varje leverantör, så att ingenting beror på vad en leverantör råkar skicka; utgångspunkt kan vara sidan om vilka uppgifter du begär av din leverantör av kläder och textil.
En avtalsbestämmelse om leverans och uppdatering av passuppgifter, inklusive en anmälningsplikt vid ändringar i sammansättning eller process — utvecklat på sidan om avtal i inköpskontraktet.
En metod för att granska levererade uppgifter innan de införs i passet, till exempel genom stickprovskontroller eller jämförelse med tidigare partier; se sidan om kontroll av uppgifters riktighet.
En fastställd procedur för det fall en leverantör inte levererar uppgifter, levererar dem för sent eller ofullständigt, så att inget pass publiceras baserat på ett informationsgap — se vad man gör om leverantören inte levererar uppgifterna.
En samling per certifikat med giltighetsperiod och tillämpningsområde, så att ett GOTS- eller OEKO-TEX-intyg inte överförs till passet utan kontroll.

En revision kan vara en del av en sådan metod, men förordningen föreskriver inte det steget specifikt. Det som räknas är att ett företag kan visa att det skäligen har kontrollerat om de levererade uppgifterna stämmer — genom en revision, genom dokumentgranskning eller genom någon annan metod som passar storleken på och risken i den egna försörjningskedjan.

Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform handlar om. Vi känner inte till din situation. Om du är osäker på ditt eget fall rådfrågar du en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet.

Skrivet med AI baserat på källorna ovan, granskat av en människa den 2026-09-05. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får prioritet.