Måste jag göra känslig företagsinformation om min kläder och textilier offentlig?
Inte allt blir offentligt: passet har olika åtkomstnivåer
Affärskänslig information bör inte automatiskt vara synlig för alla. Det digitala produktpasset är utformat för att göra viss information om ett plagg eller textilprodukt tillgänglig, men det betyder inte att all underliggande data blir offentlig. Artikel 10 i ESPR (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781) beskriver att passet kan fungera med differentierad åtkomst: en del av uppgifterna kan konsulteras av vem som helst via QR-koden, och en annan del är endast tillgänglig för specifika parter, såsom marknadsövervakningsmyndigheter, tullen eller andra aktörer i leverantörskedjan. Vilka uppgifter som faller i vilken kategori fastställs per produktgrupp i den delegerade akt som gäller för den gruppen. För kläder och textilier finns den delegerade akten ännu inte, så den exakta indelningen för denna sektor finns ännu inte.
För vilka uppgifter detta gäller, och för vilka det inte gör det
Denna distinktion avser uppgifter som väl är relevanta för produkten, men vars offentliggörande inte är nödvändig för att uppnå förordningens mål — tänk på detaljerade recept för en behandling, identiteten på en specifik underleverantör, eller tekniska specifikationer som går längre än vad en konsument eller tillsynsmyndighet behöver. Det gäller aktörer som enligt artikel 38 i ESPR måste tillhandahålla uppgifter för passet: tillverkare, importörer och andra parter i leverantörskedjan.
Det handlar inte om affärsuppgifter som i alla fall faller utanför passens tillämpningsområde, såsom inköpspriser, vinstmarginaler eller interna affärsprocesser som inte utgör en del av den produktinformation som förordningen avser. De hör helt enkelt inte hemma i passet. Det gäller inte heller någon befrielse från uppgifter som tillsynsmyndigheter behöver för sitt arbete: information som är relevant för marknadsövervakning kan mycket väl behöva vara tillgänglig för dessa myndigheter, även om samma information inte visas för allmänheten. Begränsad åtkomst är alltså något annat än hemlighetshållning för alla.
Inget fast datum för den exakta indelningen ännu
När det fastställs vilka uppgifter för kläder och textilier som är offentliga och vilka som har begränsad åtkomst är ännu inte fastslaget. Enligt Europeiska kommissionens arbetsprogram för 2025–2030 förväntas den delegerade akten för denna produktgrupp år 2027, med kläder som består till åttioproc eller mer av textilfiber som första kategori. Detta är inget lagstadgat datum, utan snarare planeringen som den ser ut nu. Tills dess gäller endast de allmänna ramarna i artikel 10 och artikel 38 i ESPR: dessa beskriver att ett system med differentierad åtkomst kan finnas, men inte vilka specifika uppgifter för kläder som senare kommer in i vilken kategori. Så snart den delegerade akten är publicerad kommer detta att kompletteras här.
Vad ett varumärke eller en importör kan göra med detta redan nu
Ordningen i vilken detta vanligtvis hanteras ser ungefär så här ut:
Först gör du en inventering av de uppgifter som redan samlas in för befintliga märkningar, certifieringar eller kedjecommunikation — sammansättning, ursprung, behandlingar, leverantörsuppgifter. Sedan gör du en grov indelning mellan uppgifter som till sin natur redan är offentliga (som fiberblandning eller tvättinstruktioner) och uppgifter som är mer känsliga (som identiteten på en specifik produktionsplats eller en receptur). Därefter handlar det om att avvakta hur den delegerade akten för textilier konkretiserar den indelningen, och utforma din egen datastruktur så att uppgifter senare enkelt kan märkas enligt åtkomstnivå utan att allt behöver omorganiseras. Slutligen är det värdefullt att samordna med leverantörer och andra parter i kedjan om vilka uppgifter som behövs och när, eftersom artikel 38 just reglerar detta datautbyte parterna emellan — det är en annan fråga än vad som senare blir synligt för slutanvändaren eller tillsynsmyndigheten.
Där det står: artikel 10 och artikel 38 ESPR
Artikel 10 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) beskriver de krav som det digitala produktpasset måste uppfylla, inklusive möjligheten till differentierad åtkomst till de uppgifter som ingår i det. Artikel 38 i samma förordning beskriver de krav som gäller för aktörer i leverantörskedjan, inklusive vilka uppgifter de måste göra tillgängliga för varandra och gentemot behöriga myndigheter — en skyldighet som är skild från offentliggörande för allmänheten. Den exakta utformningen för kläder och textilier, inklusive vilka uppgifter som faller under vilken åtkomstnivå, framgår av den ännu inte publicerade delegerade akten för denna produktgrupp.
Vad du kan göra nu
Om du redan samlar in uppgifter för det framtida passet är det lämpligt att strukturera dessa uppgifter så att en senare indelning enligt åtkomstnivå kan göras, och att involvera dina egna leverantörer i frågan om vilken information de är villiga och skyldiga att dela. För den slutgiltiga indelningen av uppgifter i offentliga och begränsad åtkomst är publiceringen av den delegerade akten för textilier det avgörande tillfället; denna sida uppdateras så snart den är tillgänglig.
Vad detta baseras på
- Förordning (EU) 2024/1781 (ESPR), artikel 10 (krav på det digitala produktpasset)
- Förordning (EU) 2024/1781 (ESPR), artikel 38 (krav på aktörer i leverantörskedjan)
Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar för varje påstående; du behöver inte tro på oss.
Vad du konkret måste göra
Vad som förväntas av dig
Det digitala produktpasset gör information om kläder och textilier tillgänglig för parter utanför det egna företaget: konsumenter, tillsynsmyndigheter, återvinningsaktörer, marknadsaktörer längre ner i leveranskedjan. Det väcker omedelbar frågor hos många företag om vad det betyder för data som de helst inte vill dela, såsom leverantörsnamn, receptur för behandlingar eller inköpspriser. ESPR (förordning (EU) 2024/1781) reglerar detta inte med en enkel ja-eller-nej-regel, utan med en åtskillnad mellan vad som är obligatoriskt i passet och vem som får se det.
Endast föreskrivna data inkluderas i produktpasset
Artikel 10 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781) beskriver vilka kategorier av information ett digitalt produktpass måste innehålla. Det är en avgränsad uppsättning, fokuserad på saker som sammansättning, ursprung för material och användningsinformation — inte en öppen inbjudan att avslöja allt som ett företag vet om en produkt. För ett företag med 10 till 100 anställda betyder det i praktiken att passet är ett urval, inte en fullständig dossiérexport. Vilka fält som exakt är obligatoriska för kläder och textilier beskrivs på sidan om vilka uppgifter som ingår i produktpasset för kläder och textilier. Den som sammanställer passet fastställer därför i förväg vilka data som faller under de obligatoriska kategorierna och vilka som inte gör det — och denna åtskillnad är utgångspunkten för varje diskussion om företagskänslig information.
Inte varje användare av passet ser samma data
Ett andra lager är frågan om vem som får se vilka data. Passet är inte per definition en offentlig tillgänglig fil med all information för alla. Det görs en åtskillnad mellan data som är synlig för konsumenter och data som endast är tillgänglig för tillsynsmyndigheter, marknadsaktörer i leveranskedjan eller andra utsedda parter. För ett företag som oroar sig för konkurrenskänsliga detaljer är denna åtskillnad ofta mer relevant än frågan om något "finns i passet". Åtkomsträttigheterna och rollfördelningen därvid är utarbetad på sidan om vem som får se vilka data från produktpasset. Praktiskt betyder det att ett företag när det inrättar passet också måste överväga vilken åtkomstnivå som passar vilken data, istället för att kasta allt på en höga.
Aktörer i leveranskedjan levererar data, inte utan bindning
Artikel 38 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781) beskriver vad som förväntas av aktörer i leveranskedjan när det gäller att tillhandahålla information för passet. För varumärken och importörer som arbetar med flera underleverantörer betyder det att avtal om vad som överförs och i vilken form inte bara är en intern angelägenhet utan är kopplad till en juridisk ram där kedjepartner ömsesidigt måste kunna leverera data. Ett företag av denna storlek har vanligtvis inte kapaciteten att föra en unik process per leverantör; det är då mer praktiskt att använda ett fast format för vad som efterfrågas och vad som returneras.
Där det går fel i praktiken
Ett antal situationer återkommer regelbundet hos företag som inrättar passet för första gången.
För det första: leverantörsdata sätts utan eftertanke i fria textfält, medan dessa fält möjligen är mer allmänt synliga än vad som troddes. Utan tydlig åtskillnad mellan vad som är obligatoriskt och vad som är valfritt, glider information med som inte borde ha gjort det.
För det andra: ett företag antar att "digitalt pass" motsvarar "offentligt för alla", och undviker därför av försiktighet att fylla i fält som faktiskt är obligatoriska. Det leder till ett ofullständigt pass, inte till mindre risk.
För det tredje: receptur för kemiska behandlingar övertas ordagrant från interna kvalitetsdokument, inklusive leverantörsnamn och koncentrationer, medan bara det bör anges vilken behandling som har tillämpats. Se även sidan om detta vilka kemiska behandlingar som måste rapporteras.
För det fjärde: vid samarbete med en private label-partner fastställs inte vem som är ansvarig för vilken del av uppgifterna, vilket gör att känslig affärsinformation från en part av misstag hamnar i den andra partens passdokument.
För det femte: uppgifter om återvunnet material delas inklusive namnet på återvinningspartnern och inköpsvägen, medan andelen återvunnen fiber i sig själv är tillräcklig som uppgift. Mer om detta finns på sidan om hur andelen återvunnen fiber påvisas.
Vad du kan dokumentera
- En översikt över vilka uppgifter som är obligatoriska i passdokumentet och vilka som faller utanför det, så att inte mer delas än nödvändigt.
- Avtal med leverantörer om vilka uppgifter de levererar för passdokumentet och i vilken form, inklusive vem som bär vilken del av ansvaret.
- En intern tilldelning av åtkomstnivåer: vilken uppgift som är synlig för konsumenter, vilken uppgift som endast är synlig för tillsynsmyndigheter eller kedjeaktörer.
- Ett fast format för leverering av teknisk information (till exempel om fibersammansättning eller behandlingar), så att leverantörer inte själva bestämmer vilka detaljer som skickas med.
- En hänvisning till egen dokumentation om materialhärstamning och sammansättning, skild från vad som slutligen publiceras i passdokumentet — till exempel att ordnas enligt tillvägagångssättet på sidan om fastställandet av fibersammansättningen.
Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform handlar om. Vi känner inte till din situation. Om du är osäker på ditt eget fall rådfrågar du en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet.
Skrivit med AI baserat på källorna ovan, kontrollerat av en människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får prioritet.