En marknadsaktör är det samlande namn som förordningen använder för alla som spelar en roll vid bringandet på marknaden eller tillgängliggörandet av en produkt: tillverkaren, importören, distributören och den behöriga representanten. Det är inte en separat skyldighet i sig, utan en klassificering. Vilka konkreta uppgifter som är förknippade med det digitala produktpasset beror på vilken av dessa roller som är tillämplig på ett företag — och ett företag kan även fylla flera roller samtidigt.
Anledningen till att detta begrepp finns är praktisk. Det fungerar inte att helt enkelt ålägga en skyldighet till "företaget" i en kedja som sträcker sig från garnspinnare till butikshylla. Därför skiljer förordningen mellan roller och kopplar ett eget paket ansvar till varje roll. Vem som ska tillhandahålla uppgifterna, vem som ska underhålla passet och vem som måste kunna visa att en produkt motsvarar vad som har angetts, varierar beroende på roll.
Rollerna i korthet, utan att göra anspråk på att vara uttömmande
Tillverkaren är vanligtvis den som utformar en produkt eller låter den tillverkas och bringer den på marknaden under sitt eget namn. Importören bringer en produkt från utanför Europeiska unionen för första gången på den europeiska marknaden. Distributören är länken därefter: den som gör produkten tillgänglig utan att vara tillverkare eller importör, tänk på en grossist eller återförsäljare som köper från en EU-tillverkare. Den behöriga representanten är den som en marknadsaktör utanför EU skriftligen har utsett för att utföra uppgifter för hans eller hennes räkning inom unionen.
Dessutom finns begreppet leverantör, som i praktiken ofta sammanfaller med tillverkare eller importör men inte är identisk — denna distinktion behandlas i en separat artikel på denna webbplats. För den dagliga praktiken är det framför allt viktigt att veta att rollerna inte utesluter varandra: ett företag som både utformar och själv importerar är för samma produkt både tillverkare och importör.
Varför rollen avgör vad som förväntas av er
Det är lockande att tro att endast "tillverkaren" måste ordna något. Den bilden är felaktig. Förordningen ålägger till exempel även importörer och distributörer skyldigheter att kontrollera att produktpasset finns och att informationen i det motsvarar vad som finns på produkten och de medföljande dokumenten. En distributör som lägger ett kledesplaggg utan pass på hyllorna kan därmed lika gärna komma i fokus för tillsyn som den part som ursprungligen tillverkade produkten.
Detta är omedelbar detaljen som framträder mest i praktiken när det gäller detta begrepp: företag underskattar ofta sin egen roll eftersom de inte känner sig som "tillverkare". En importör som låter kläderna tillverkas under eget märke utanför EU fyller ofta en position i praktiken som ligger nära tillverkarens, med motsvarande ansvar. Vilken roll som exakt är tillämplig i en specifik situation är något som den officiella texten och, vid behov, en jurist eller den behöriga tillsynsmyndigheten måste klargöra — det är inte ett val som ett företag kan göra själv genom att namnge sig annorlunda.
Vad detta innebär för textilelpasset i praktiken
För det digitala produktpasset är rollfördelningen relevant eftersom den bestämmer vem som tillhandahåller källdata, vem som ansvarar för dess riktighet under giltighetsperioden och vem som kan ställas till svars av tillsynsmyndigheter i olika EU-länder. På texpas.eu sammanställer vi produktpasset från de uppgifter som tillverkaren eller importören tillhandahåller; rollen för den parten förändrar ingenting där, men avgör vilka uppgifter som måste tillhandahållas och underbyggas.
Eftersom den delegerade akten för textil ännu inte har publicerats — ESPR-arbetsprogram nämner 2027 som förväntad period, med kläder som innehåller åttio procent eller mer textilfiber som första kategori — kan detaljnivån på vilken roller utvecklas ännu förskjutas. Så snart texten är definitiv uppdateras det här.
Den som vill kontrollera vilken roll som är tillämplig på sin egen situation hittar per roll en utvecklad översikt i kunskapsbanken och kan få en första indikation på ett par frågor. För det bredare sammanhanget omkring vad förordningen exakt kräver finns det en översikt över vanliga frågor, och den som vill veta var vår information kommer ifrån läser det på sidan om hur vi arbetar.
Den kostnadsfria snabbscanningen ger på ett par frågor en första bild av sin egen situation, utan att ett konto krävs för det. Den som föredrar att läsa först hittar per ämne i kunskapsbanken det korta svaret och källan i den officiella texten.