Om ni även säljer kläder eller textilier utanför Nederland är det första som lugnar ner en att det digitala produktpasset är en europeisk förpliktelse: de grundläggande reglerna gäller på samma sätt i hela EU. Ändå finns det punkter där länder kan skilja sig åt, och dessa punkter är exakt där ni diskuterar med er mjukvaruleverantör innan ni väljer eller utökar ett system.
Det handlar framför allt om tre saker: det språk i vilket information visas för konsumenten, vilken tillsynsmyndighet som är behörig i vilket land, och om det utöver passet fortfarande finns nationella krav som står vid sidan av det. Ingen av dessa punkter ändrar kärnan i passet självt, men de avgör hur er mjukvaruleverantör måste utforma systemet om era artiklar kommer på marknaden i flera länder.
Vad som förblir detsamma, eftersom EU reglerar det
Förordningen som ligger till grund för det digitala produktpasset är en europeisk förordning. Det betyder att kärnan är densamma överallt: vilka uppgifter som hör till passet, att en QR-kod används som datakälla, och att passet måste vara tillgängligt i tio år. En medlemsstat kan inte ändra eller försämra denna kärna på eget initiativ. För teknik och utformning av passet spelar det alltså i princip ingen roll om en artikel säljs i Nederland, Tyskland eller Frankrike.
Den delegerade handlingen som fyller i datakraven för textilier och kläder måste ännu publiceras; 2027 nämns i EU-kommissionens arbetsprogram, med kläder av åttio procent eller mer textilfiber som första kategori. Så länge denna handling inte finns är det ännu inte slutligt fastställt hur detaljerad uppgifterna måste vara. Det som redan har publicerats kan ni läsa i den officiella texten; kunskapsbanken per ämne sammanställd anger per tema var det står.
Där länder kan skilja sig åt
Även inom en europeisk förordning finns det utrymme för nationell utfyllnad. Således kan språket i vilket konsumentinformation visas skilja sig åt per land där produkten säljs — det berör inte passet som sådant, men väl sättet på vilket det presenteras för slutkunden. Även tillsynsmyndigheten som i praktiken övervakar efterlevnaden är en nationell angelägenhet: varje medlemsstat utser sin egen marknadsövervakningsmyndighet. Och vissa länder har redan längre egna märkningskrav som förblir vid sidan av passet, till exempel kring textilbenämningar eller specifika varningar.
Ingen av dessa skillnader är spektakulär, men de är anledningen till att ett mjukvarusystem som bara är utformat för den nederländska marknaden inte utan vidare är lämpligt så snart ni även säljer på andra ställen.
Vad ni frågar er mjukvaruleverantör
Om ni även säljer i andra EU-länder är det lämpligt att ta upp ett antal konkreta frågor. Kan systemet visa samma underliggande uppgifter på flera språk, beroende på destinationsland, utan att ni måste ange uppgifterna två gånger? Anges vilka uppgifter som är obligatoriska oavsett försäljningsland, och vilka tillägg som är landsspecifika? Och hur genomförs en ändring i reglering — till exempel en anpassning av en medlemsstats egna märkningskrav — i befintliga pass, utan att ni själva måste hålla detta per artikel?
Även datahantering är ett ämne som förtjänar uppmärksamhet i denna diskussion: var uppgifterna lagras och hur de säkerställs är relevant för varje företag, men blir viktigare så snart flera länder och därmed flera parter behöver tillgång. hur vi hanterar sekretess och uppgifter visar vilka val som spelar in här.
Vad detta betyder för ert avtal
Svaren på dessa frågor hör hemma inte bara i ett samtal hemma, utan även i de avtal som du ingår med din programvaruleverantör. Tänk på vem som är ansvarig för att uppdatera landsspecifika block när reglerna förändras där, och hur snabbt det sker. En leverantör som hanterar detta proaktivt sparar dig arbete när du lägger till ett nytt land på din försäljningsmarknad.
Vill du föra ett register över hur din nuvarande situation förhåller sig till vad som kan skilja sig per land, då ger den kostnadsfria snabbgranskningen med några korta frågor en första indikation. För frågor som är något mer specifika än denna artikel finns det en översikt över vanliga frågor.
Vad som ännu inte är fastställt
Datumet då förpliktelsen för textil och kläder faktiskt träder i kraft är ännu inte fastställt. I Kommissionens arbetsplan nämns 2027 för det delegerade rättsakten, med kläder som innehåller åttio procent eller mer textilfibrer som första kategori; det faktiska ikraftträdandedatumet för förpliktelsen följer därefter. Så snart detta publiceras uppdateras det här. För tolkningen till din egen situation, och särskilt när det gäller försäljning i flera länder samtidigt, är en jurist eller den behörig tillsynsmyndigheten den lämpliga kontaktpunkten.
Vill du först få en uppfattning om vad som är relevant för ditt företag, gör då den kostnadsfria snabbgranskningen eller bläddra genom ämnena i kunskapsbanken — båda kan konsulteras utan förpliktelser.