Många företagare som förbereder sig för det digitala produktpasset för textil tänker först på själva QR-koden: vad kostar en sådan kod, och vem betalar för den? Svaret är att koden som sådan praktiskt taget inte kostar något. Kostnaderna ligger i appliceringen av den på klädesplagg: etiketten eller trycket som bär koden, hur den integreras i produktionsprocessen, och de avtal ni gör med er tillverkare eller leverantör om detta.
Förordningen föreskriver att det måste finnas en databärare på produkten som hänvisar till passet, vanligtvis en QR-kod. Hur denna kod genereras och hostas tekniskt är en annan fråga än hur den fysiskt hamnar på klädesplågget. Det senare bestämmer huvuddelen av räkningen.
Var beloppet kommer från
De flesta klädesvarumärken applicerar redan etiketter: en tvättvagn, en storleksetikett, ibland ett märkesetikett. Att lägga till en QR-kod i samma produktionssteg kostar vanligtvis lite extra, särskilt om det är en tryckt etikett som redan går genom maskinen. Om en separat, ny etikett läggs till, tillkommer en extra handling i konfektionen, och det påverkar priset per enhet.
Även materialet spelar en roll. En vävd etikett är mer hållbar men dyrare än en tryckt etikett. En hängande tag som sitter löst på klädesplagg är lätt att byta ut vid ett fel, men går förlorad lättare än en fast insynad etikett. Vilken form som är bäst beror på vilken typ av kläder det är och vad tillverkaren redan är van vid att producera.
De val som bestämmer priset
Volym är den viktigaste faktorn. Vid stora upplagor sjunker priset per etikett snabbt, eftersom inställningskostnaderna för produktionslinjen fördelas på fler enheter. Vid små serier, som en begränsad kollektion arbetskläder med logotyp, väger denna inställningskostnad tyngre per enhet.
Dessutom spelar det roll om QR-koden är fast kopplad till en artikel eller om samma kod används för en hel produktlinje. Det senare är billigare att producera, men innebär också att bakomliggande data för denna linje måste stämma. Den som överväger att kombinera denna typ av val med resten av inköpen gör klokt i att föra detta samtal tidigt med leverantören, till exempel med hjälp av de frågor som har utvecklats i kunskapsbanken per ämne.
Vad som är skilt från den fysiska koden
Det är bra att hålla två saker isär. Den första kostnadsposten är den fysiska etiketten eller trycket på klädesplagg, tillsammans med den produktionssteg som är kopplad till det. Den andra kostnadsposten är själva passet: sammanställningen av data, hosting av det i tio år, och genereringen av koden som hänvisar till dessa data. Den andra delen genomförs via en plattform som texpas.eu och är skild från vad konfektionsfabriken debiterar för appliceringen av etiketten.
Den som blandar dessa två poster får en snedvriden bild av de totala kostnaderna. En översikt över vad ett abonnemang för själva passet kostar, skilt från produktionssidan, finns på prissidan.
Vad detta betyder för er planering
Eftersom den delegerade förordningen som gör kravet konkret ännu inte har publicerats, finns det ännu inget fast datum när dessa kostnader faktiskt måste utgiftsföras. ESPR-arbetsplanen nämner 2027 som förväntad period för denna förordning, med kläder som består till åttioproc eller mer av textilfibrer som första kategori. Det betyder att det finns utrymme att integrera detta på ett lugnt sätt i en nästa produktionscykel, i stället för att behandla det som en separat, brådskande utgift.
Den som redan pratar med en tillverkare om etiketter kan enkelt ta upp frågan om QR-koden i den samtalet. Tillverkare som arbetar internationellt har ofta redan hört frågan tidigare och kan ange vilka alternativ de redan erbjuder.
För den som vill se hur denna typ av kostnadsposterna förhåller sig till resten av förberedelserna är den gratis quick-scan en logisk startpunkt: i ett par frågor blir det klart vilka delar som är relevanta för er situation. Är ni osäker på en specifik term eller förkortning som dyker upp i den här typen av samtal kan översikten över vanliga frågor en snabb plats att slå upp det på innan ni planerar vidare.